Här följer några bilder från gårdagens prerelease, som anordnades i CSS (Calmare Spelsällskaps) lokal i Kalmar.
Sofia "sotnoten" Heining med blivande magicspelare. Sofia gick senare vidare till topp 8.
Sandra "Persephone" Lundholm förlorade Izzet-mirrorn mot mig, men var lika glad ändå.
Svenska Magics egna Björn "Beakid" Andreasson var där, och såg till att proviantera ordentligt.
Martin "volmerson" Volmerson och hans dubbla Archon of the Triumvirate nådde nästan hela vägen.
Hela 39 personer hade dykt upp för att delta i gillenas kamp.
Hur det gick för mig? Jag slutade 3-3 och var en förlust från mitt sämsta turneringsresultat sedan 1998.
söndag 30 september 2012
torsdag 20 september 2012
Angående banningen av Primeval Titan
Sent i förrgår kväll (svensk tid) kom tillkännagivandet på EDH-formatets officiella hemsida - Primeval Titan är bannad i EDH. För undertecknad kom detta verkligen inte som en chock, men självklart har beslutet debatterats flitigt inom EDH-communityt världen över. Frågan är då, är Primeval Titan verkligen för bra?
Vi börjar med själva uttrycket "för bra", för det är såklart väldigt subjektivt hur bra ett kort får vara. EDH-formatet är olika saker för olika spelgrupper. Vissa spelar något som mer påminner om en highlander-version av vintage, medan andra har en betydligt mer casual-orienterad approach. Somliga följer vad som numera kallas den officiella ban-listan (förut var det mer en riktlinje a la med "spela inte kort i den här stilen") till punkt och pricka, medan andra rentav beslutar att lokalbanna vissa kort som internt upplevs som spelförstörande.
Själv tillhör jag och min spelgrupp något slags mellanläger, men det är egentligen oväsentligt i sammanhanget. Vad som är viktigt här är definitionen av "för bra", och vi definierar det här som ett kort som allvarligt rubbar spelbalansen.
I själva verket finns det en enkel tumregel för att avgöra huruvida ett kort är för bra eller ej. Om ett kort har en kraftfull effekt och spelas i varenda lek så länge man har tillgång till det, ja, då är risken stor att kortet är för bra. Exempelvis omfattar detta Sol Ring, som placerar sin ägare två rundor framför övriga spelare, men inte Command Tower, som trots allt "bara" är ett riktigt bra land.
Sitter jag här och säger att man borde banna alla staples? Nej, givetvis inte. Det vore ett gigantiskt hyckleri, eftersom jag faktiskt spelar Sol Ring i varenda lek, och spelade Primeval Titan närhelst jag kom åt.
Däremot så bidrar kort som Primeval Titan till att formatet blir mer smalt och förutsägbart, och ärligt talat - är inte mångfalden och variationen bland det roligaste med EDH?
Jag tänker i alla fall inte fälla några tårar över gamla hornskallen. Förhoppningsvis uppmuntrar det här folk att bli lite mer kreativa och försöka hitta nya lösningar. Vi lär få se mer av Yavimaya Elder och hans gelikar framöver...
tisdag 18 september 2012
IPA-draft
IPA-draften genomfördes helt enligt plan onsdagen 12/9. Jag hade egentligen tänkt att skriva detta inlägg i samma stil som mina tidigare draftrapporter, men sedan tänkte jag om. Min vision för Casualhörnan är inte att på bästa E-type manér spotta ur mig samma skit om och om igen - nej, tanken är att erbjuda underhållande och omväxlande läsning. Av denna anledning har texten ett annorlunda fokus mot normalt.
IPA (Invasion/Planeshift/Apocalypse) är ett lurigt format. Hela blocket är multicolororienterat, men medan Invasion och Planeshift innehåller multicolorkort av de klassiska kompis- och shard-kombinationerna, så innehåller Apocalypse kort av fiende- och wedge-kombinationerna. Detta innebär att du sällan vill binda dig till mer än två färger innan sista paketet, åtminstone om du inte haft turen att få en av de mäktiga drakarna från Invasion.
Blocket har dessutom en stigande power level, där Invasion har högst procent skräp, Planeshift är bättre och Apocalypse knappt innehåller några dåliga kort överhuvudtaget. Jag säger absolut inte att sista packet avgör allt, men riktigt galna saker kan hända.
Den aktuella kvällen var vi sex kombatanter som samlats hemma hos mig för att göra upp. Jag hamnade mellan Martin "volmerson" Volmerson och Alex "makie91" Poon.
Jag öppnade mitt Invasion-booster och stirrade på mitt rare, Thunderscape Master. Denna kille är betydligt sämre än han ser ut att vara. Visst, den gröna förmågan är bra, men han är en 2/2 för fyra mana som dör på i princip allt removal i hela formatet.
Mitt förstapick blev istället Stormscape Apprentice, ett otroligt stabilt common som passar väl in i aggressiva såväl som defensiva lekar. Jag följde upp med Exclude som andrapick och Probe, setets bästa common, som fjärde (!). Därefter blev jag skickad ännu en Apprentice, och konturerna av en lek började framträda.
Som åttonde kort hatepickade jag Tangle, en monster-Fog med förmågan att avgöra tighta matcher. Anmärkningsvärt nog kunde jag plocka Tek så sent som elftepick, och jag konstaterade att ingen förmodligen hade några planer på domain-leken, åtminstone inte såhär långt.
Jag öppnade mitt Planeshift-booster, bläddrade igenom korten och skrek rätt ut. Där låg Shivan Wurm, formatets bästa fetto efter Spiritmonger. Svärande firstpickade jag Stormscape Familiar och skickade paketet vidare till en förundrad Martin (vadå "pokeransikte"?).
Nej, Planeshift var ingen höjdare för mig denna draft. Massvis med bra röda kort i stil med Terminate passerade, och det enda som fanns att göra var att skicka vidare till Martin.
Jag fick i alla fall ihop en Rushing River, Sunscape Battlemage och två lairs, föregångarna till Shards of Alaras trefärgsländer. Tanken föddes att kanske inte nöja mig med Esper utan rentav spela fyrfärgat.
Intressant nog niondepickade jag ytterligare en Familiar. Hur ofta är ens första och nionde kort detsamma?
Nu återstod bara Apocalypse. Jag bläddrade snabbt igenom min kortpool och insåg att jag skulle behöva något riktigt vasst om leken skulle kunna gå hela vägen.
Mitt booster innehåll inget relevant för min lek överhuvudtaget. Jag suckade djupt och plockade Index, mitt sämsta firstpick på mycket länge. Vi det här laget hade jag dock bestämt mig för att gå fyrfärgat, och jag började att plocka gröna kort på allvar. Bland annat kunde jag lägga vantarna på två Temporal Spring (tredje respektive åttondepick), en hopplöst underskattad spell som i sina bästa stunder är en veritabel Time Walk. Tyvärr kom Temporal Spring samtidigt som Living Airship bägge gångerna, men vad gör man?
Jag pickade även en extra tjockis i form av Emblazoned Golem och två Soul Link, ett kort som jag intalade mig är riktigt skapligt sålänge man inte möter mycket removal eller studs.
Leken jag byggde såg ut såhär:
Lekens största styrkor är snabbhet via småkillarna och förmågan att kontrollera spelet genom att störa motståndaren i speluppbyggnaden. Svagheterna är det låga antalet offensiva hot, samt mitt idiotiska beslut att inkludera Soul Link. Egentligen vet jag mycket väl att auror är opålitliga, och att de enda offensiva auror som är värda att spela i IPA är Armadillo Cloak, Quicksilver Dagger, Squee's Embrace och Sleeper's Robe.
Trots lekens svagheter lyckades jag i alla fall spela mig till en andra plats efter vinst mot Alex (2-0), vinst mot Niklas "Dr_Kranium" Johansson (2-0), och förlust i finalen mot Jocke "Binkabi" Heining (1-2).
Efteråt kunde jag rarepicka en Diabolic Intent - helt ok, men förstås inte lika kul som den Vindicate Jocke gick hem med.
Så länge det finns Apocalypse-boosters att tillgå så lär det blir fler IPA-drafter framöver!
IPA (Invasion/Planeshift/Apocalypse) är ett lurigt format. Hela blocket är multicolororienterat, men medan Invasion och Planeshift innehåller multicolorkort av de klassiska kompis- och shard-kombinationerna, så innehåller Apocalypse kort av fiende- och wedge-kombinationerna. Detta innebär att du sällan vill binda dig till mer än två färger innan sista paketet, åtminstone om du inte haft turen att få en av de mäktiga drakarna från Invasion.
Blocket har dessutom en stigande power level, där Invasion har högst procent skräp, Planeshift är bättre och Apocalypse knappt innehåller några dåliga kort överhuvudtaget. Jag säger absolut inte att sista packet avgör allt, men riktigt galna saker kan hända.
| Laddat för draft! |
Jag öppnade mitt Invasion-booster och stirrade på mitt rare, Thunderscape Master. Denna kille är betydligt sämre än han ser ut att vara. Visst, den gröna förmågan är bra, men han är en 2/2 för fyra mana som dör på i princip allt removal i hela formatet.
Mitt förstapick blev istället Stormscape Apprentice, ett otroligt stabilt common som passar väl in i aggressiva såväl som defensiva lekar. Jag följde upp med Exclude som andrapick och Probe, setets bästa common, som fjärde (!). Därefter blev jag skickad ännu en Apprentice, och konturerna av en lek började framträda.
Som åttonde kort hatepickade jag Tangle, en monster-Fog med förmågan att avgöra tighta matcher. Anmärkningsvärt nog kunde jag plocka Tek så sent som elftepick, och jag konstaterade att ingen förmodligen hade några planer på domain-leken, åtminstone inte såhär långt.
Jag öppnade mitt Planeshift-booster, bläddrade igenom korten och skrek rätt ut. Där låg Shivan Wurm, formatets bästa fetto efter Spiritmonger. Svärande firstpickade jag Stormscape Familiar och skickade paketet vidare till en förundrad Martin (vadå "pokeransikte"?).
Nej, Planeshift var ingen höjdare för mig denna draft. Massvis med bra röda kort i stil med Terminate passerade, och det enda som fanns att göra var att skicka vidare till Martin.
Jag fick i alla fall ihop en Rushing River, Sunscape Battlemage och två lairs, föregångarna till Shards of Alaras trefärgsländer. Tanken föddes att kanske inte nöja mig med Esper utan rentav spela fyrfärgat.
Intressant nog niondepickade jag ytterligare en Familiar. Hur ofta är ens första och nionde kort detsamma?
| Det blev för mycket av det goda för Martin. |
Mitt booster innehåll inget relevant för min lek överhuvudtaget. Jag suckade djupt och plockade Index, mitt sämsta firstpick på mycket länge. Vi det här laget hade jag dock bestämt mig för att gå fyrfärgat, och jag började att plocka gröna kort på allvar. Bland annat kunde jag lägga vantarna på två Temporal Spring (tredje respektive åttondepick), en hopplöst underskattad spell som i sina bästa stunder är en veritabel Time Walk. Tyvärr kom Temporal Spring samtidigt som Living Airship bägge gångerna, men vad gör man?
Jag pickade även en extra tjockis i form av Emblazoned Golem och två Soul Link, ett kort som jag intalade mig är riktigt skapligt sålänge man inte möter mycket removal eller studs.
Leken jag byggde såg ut såhär:
WUBG
Varelser (10)
1 Emblazoned Golem
1 Galina's Knight
1 Helionaut
1 Standard Bearer
2 Stormscape Apprentice
2 Stormscape Familiar
1 Sunscape Battlemage
1 Tek
Övriga spells (12)
1 Exclude
1 Hobble
1 Index
1 Primal Growth
1 Probe
1 Rushing River
1 Sleeping Potion
2 Soul Link
1 Tangle
2 Temporal Spring
Länder (18)
1 Caves of Koilos
1 Dromar's Cavern
1 Treva's Ruins
3 Forest
6 Island
4 Plains
2 Swamp
Sideboard (relevant)
1 Cursed Flesh
1 Dismantling Blow
| Dr Manhattan och hans tvillingbror med entourage. |
Trots lekens svagheter lyckades jag i alla fall spela mig till en andra plats efter vinst mot Alex (2-0), vinst mot Niklas "Dr_Kranium" Johansson (2-0), och förlust i finalen mot Jocke "Binkabi" Heining (1-2).
Efteråt kunde jag rarepicka en Diabolic Intent - helt ok, men förstås inte lika kul som den Vindicate Jocke gick hem med.
Så länge det finns Apocalypse-boosters att tillgå så lär det blir fler IPA-drafter framöver!
lördag 8 september 2012
Back from the Brink
Som vissa av er säkert har märkt så var det ett tag sedan Casualhörnan uppdaterades nu. Detta har förstås sina anledningar, men summan av kardemumman är att jag helt enkelt har varit upptagen. Bland annat har jag haft en spelning med bandet och genomfört min slutgiltiga genomspelning av Mass Effect 2. Ni vet, viktiga saker.
Även om jag inte haft tid att blogga har jag dock inte legat på latsidan vad gäller Magic. Jag har spelat EDH, byggt min första Modern-lek och jobbat på artiklar för SvM.
En trevlig sak som hänt är att ett länge efterlängtat brev från Terese Nielsen nyligen damp ner i brevlådan.
I en viss guide nämner Terese att hon gärna dricker ett glas merlot eller en kopp varm choklad medan hon signerar kort. Terese har varit suverän i all vår kontakt, och jag kände att jag ville tacka henne på något sätt. Först övervägde jag att skicka några extra dollar för att sponsra ovanstående favoritdrycker, men i ett infall av dålig humor skickade jag en påse "Swedish drickbuljong" istället. Jag ångrade mig sekunden efter jag lagt brevet på lådan, men det verkade som att Terese förlät mitt skämt. I vilket fall var korten inte täckta med obsceniteter när jag fick tillbaka dem, och jag fick till och med ett medföljande litet brev. Mycket trevligt!
Nästa gång rapporterar jag från vår IPA-draft som är planerad till onsdag (12/9). Ses då!
Även om jag inte haft tid att blogga har jag dock inte legat på latsidan vad gäller Magic. Jag har spelat EDH, byggt min första Modern-lek och jobbat på artiklar för SvM.
En trevlig sak som hänt är att ett länge efterlängtat brev från Terese Nielsen nyligen damp ner i brevlådan.
| Ett axplock av alla de signerade myskort som jag fick hem. |
| Brevet från Terese samt en påse "Swedish drickbuljong". |
söndag 19 augusti 2012
Politiskt självmord
Alla som spelat multiplayer vet att diplomati är en viktig del av spelet. Hur viktigt det är varierar förstås från spelgrupp till spelgrupp, men det finns ändå där som en självklar beståndsdel. Under loppet av en match ser vi hur allianser formas och bryts, det utväxlas löften och hot, allt medan de flesta spelare gör sitt bästa för att dölja sin verkliga styrka.
Det är med andra ord viktigt att agera politiskt, och ingen lek är mer politisk än group hug. Leken samlar goodwill genom att ge sina motståndare fördelar (extra kort, liv, etc), och framstår därför inte som ett hot. När matchen sedan närmat sig ett kritiskt skede, då kanske några spelare blivit eliminerade och så vidare, så vänder group hug och går för vinst.
Leken som beskrivs i detta inlägg är group hugs raka motsats. Möt min Heartless Hidetsugu EDH, en lek som är ungefär lika subtil som ett vulkanutbrott.
Något jag brukar prata mycket om i EDH-sammang är hotnivå, det vill säga hur hotfull en lek verkar för motståndarna. Denna lek har en extremt hög hotnivå. Spelar du Heartless Hidetsugu som general skickar du tydliga signaler till dina motståndare, du avser att döda dem alla så snabbt och skoningslöst som det överhuvudtaget är möjligt.
Detta är en slags aggressiv kontrollek, som strävar efter att hålla bordet så rent som möjligt fram till den kan bränna ihjäl sina fiender. Earthquake och dess likar kombinerar dessa båda syften, så därför har jag tryckt in så många sådana spells som möjligt i leken. Det finns också några kort som kombinerar bra med Hidetsugu själv, exempelvis Furnace of Rath (omedelbar död för alla som har jämnt liv), Curse of Bloodletting (Furnace för en motståndare) och Basilisk Collar (mängder med liv).
Nu är det dock dags att sluta dansa likt katten kring het gröt och visa er leken!
Leken har en betydligt större chans att vinna om man lyckas få igenom Hidetsugus ability, men tyvärr är det långt ifrån alltid det händer. Folk är generellt sätt väldigt rädda om sina liv, och det är alltid någon rackare som sitter med ett removal på handen.
Plan b är att helt sonika bränna ihjäl alla, men det brukar gå ganska bra. Första gången jag spelade leken vann jag exempelvis genom att spela en kickad Comet Storm på 43 i samtliga motståndare (booyah!).
För att kunna komma igång ordentligt gäller det att träffa sina landdrops, och leken är ganska beroende av sin manaax. Det absolut bästa kortet i detta sammanhang är utan tvekan Mana Geyser, som brukar kunna generera helt perversa mängder mana, framför allt i kombination med Past in Flames eller Increasing Vengeance.
Jag törs inte svara på hur rolig leken är att möta, men den är i vilket fall väldigt kul att spela. Ska man kritisera den för något är det kanske att den är överdriven på gränsen till det fåniga, men EDH behöver den typen av lekar också!
Långt borta i Sokenzan klämtar klockorna för er alla...
Det är med andra ord viktigt att agera politiskt, och ingen lek är mer politisk än group hug. Leken samlar goodwill genom att ge sina motståndare fördelar (extra kort, liv, etc), och framstår därför inte som ett hot. När matchen sedan närmat sig ett kritiskt skede, då kanske några spelare blivit eliminerade och så vidare, så vänder group hug och går för vinst.
Leken som beskrivs i detta inlägg är group hugs raka motsats. Möt min Heartless Hidetsugu EDH, en lek som är ungefär lika subtil som ett vulkanutbrott.
Något jag brukar prata mycket om i EDH-sammang är hotnivå, det vill säga hur hotfull en lek verkar för motståndarna. Denna lek har en extremt hög hotnivå. Spelar du Heartless Hidetsugu som general skickar du tydliga signaler till dina motståndare, du avser att döda dem alla så snabbt och skoningslöst som det överhuvudtaget är möjligt.
Detta är en slags aggressiv kontrollek, som strävar efter att hålla bordet så rent som möjligt fram till den kan bränna ihjäl sina fiender. Earthquake och dess likar kombinerar dessa båda syften, så därför har jag tryckt in så många sådana spells som möjligt i leken. Det finns också några kort som kombinerar bra med Hidetsugu själv, exempelvis Furnace of Rath (omedelbar död för alla som har jämnt liv), Curse of Bloodletting (Furnace för en motståndare) och Basilisk Collar (mängder med liv).
Nu är det dock dags att sluta dansa likt katten kring het gröt och visa er leken!
FIERY DOOM
General - Heartless Hidetsugu
Varelser (20)
1 Akroma, Angel of Fury
1 Anarchist
1 Ashling the Pilgrim
1 Charmbreaker Devils
1 Chartooth Cougar
1 Flametongue Kavu
1 Heartless Hidetsugu
1 Hoarding Dragon
1 Inferno Titan
1 Jaya Ballard, Task Mage
1 Jiwari, the Earth Aflame
1 Kumano, Master Yamabushi
1 Magmatic Force
1 Mana-Charged Dragon
1 Mindclaw Shaman
1 Obsidian Fireheart
1 Ryusei, the Falling Star
1 Scourge of Kher Ridges
1 Stuffy Doll
1 Thunder Dragon
Övriga spells (38)
1 Aftershock
1 Armillary Sphere
1 Basilisk Collar
1 Caged Sun
1 Comet Storm
1 Curse of Bloodletting
1 Devil's Play
1 Earthquake
1 Everflowing Chalice
1 Faithless Looting
1 Fault Line
1 Foriysian Totem
1 Furnace of Rath
1 Gauntlet of Power
1 Incendiary Command
1 Increasing Vengeance
1 Into the Core
1 Jokulhaups
1 Journeyer's Kite
1 Leyline of Punishment
1 Lightning Greaves
1 Magmaquake
1 Mana Geyser
1 Mass Mutiny
1 Molten Disaster
1 Nevinyrral's Disk
1 Past in Flames
1 Pyrohemia
1 Reforge the Soul
1 Rite of Ruin
1 Seething Song
1 Shattering Spree
1 Sol Ring
1 Staff of Nin
1 Starstorm
1 Stranglehold
1 Tormod's Crypt
1 Wild Ricochet
Planeswalkers (4)
1 Chandra, the Firebrand
1 Chandra Ablaze
1 Chandra Nalaar
1 Koth of the Hammer
Länder (38)
1 Buried Ruin
1 Darksteel Citadel
1 Dwarven Hold
1 Forgotten Cave
1 Hammerheim
1 Haunted Fengraf
1 Mercadian Bazaar
1 Shinka, the Bloodsoaked Keep
1 Shivan Gorge
1 Spinerock Knoll
1 Tectonic Edge
1 Thawing Glaciers
1 Valakut, the Molten Pinnacle
1 Zoetic Cavern
24 Mountain
Leken har en betydligt större chans att vinna om man lyckas få igenom Hidetsugus ability, men tyvärr är det långt ifrån alltid det händer. Folk är generellt sätt väldigt rädda om sina liv, och det är alltid någon rackare som sitter med ett removal på handen.
Plan b är att helt sonika bränna ihjäl alla, men det brukar gå ganska bra. Första gången jag spelade leken vann jag exempelvis genom att spela en kickad Comet Storm på 43 i samtliga motståndare (booyah!).
| En ganska typisk starthand.. |
Jag törs inte svara på hur rolig leken är att möta, men den är i vilket fall väldigt kul att spela. Ska man kritisera den för något är det kanske att den är överdriven på gränsen till det fåniga, men EDH behöver den typen av lekar också!
Långt borta i Sokenzan klämtar klockorna för er alla...
måndag 13 augusti 2012
Femfärgat fuffens
OBS: Jag ber om ursäkt för den låga kvaliteten på bilderna i detta inlägg. Kameran var med Yvonne som skulle på Alice Cooper-konsert i Göteborg, så alla bilder är tagna med diverse smartphones.
Onsdagen 8/8 var det dags för den första kubdraften sedan senaste uppdateringen. Ganska många spelare var upptagna med annat, men med förstärkning från bland annat nykomligen Dag "magicmaster88" Hansson, så hade vi ändå lyckats få ihop sex spelare. Utöver Dag och jag själv var det Niklas "Dr_Kranium" Johansson, Joakim "Binkabi" Heining, Johan "Norfin" Helgesson och Emil "edeenmango" Erlandsson. Niklas har vunnit samtliga kubdrafter då vi varit fulltaliga (ett imponerande facit), och Jocke är trots sin ringa erfarenhet en skicklig limited-spelare. Med andra ord hade vi ett ganska starkt startfält och folk såg riktigt taggade ut.
Vad ingen av de andra visste var att jag på förhand hade bestämt mig för att forcera 5-Color Control. Det händer väldigt sällan att jag forcerar en lek, men ingen har någonsin draftat femfärgat med kuben och jag ville försäkra mig om att kuben faktiskt stödjer det.
När man draftar 5CC handlar hela första paketet i princip om att picka så mycket manafix som möjligt. Draftandet började och i mitt första pack hittade jag Coalition Relic - en bra start! Jag lyckades också få en Eternal Witness som ett ganska tidigt pick, och snodde därför åt mig Momentary Blink när den passerade för andra gången (etb-effekter och blink har som bekant en tendens att vara bra ihop!).
Efter andra boostret hade jag en bra grund med en stabil manabas bestående av bland annat trefärgsländer, Gemstone Mine och Chrome Mox. Jag hade varelser med fina etb-effekter (Nekrataal, Mulldrifter) och Venser, blinkkungen själv. Jag hade även lyckats picka ett par bomber (Steel Hellkite, Frost Titan), samt en samling bra kontringar och removal.
Den uppenbara bristen inför det sista packet var avsaknaden av sweeps. Sweeps är en livsviktig del av 5CCs strategi, och jag kände en viss ångest inför att ha pickat hela tre manlands. Min oro visade sig dock vara obefogad. Som andra pick fick jag en Day of Judgment, och då jag redan hade Mystical Tutor började jag känna mig ganska lugn.
I slutändan fick jag ihop följande:
En stabil lista avrundad av två av de bästa korten i kuben överhuvudtaget, Treachery och Phyrexian Metamorph! Jag hade även fått ihop ett ganska flexibelt sideboard, med bland annat Bolas och Sorin att plocka in mot långsamma lekar.
Tinker pickade jag redan under första packet i förhoppningen att kunna lägga vantarna på flertalet manaarftefakter, samt ett par feta artifact creatures, typ Wurmcoil Engine och Sphinx of the Steel Wind. I slutändan fick jag för få manaartefakter, och Steel Hellkite som ensam artefaktbomb. Tinker står alltså inte med som ett seriöst sideboardkort, utan snarare för att visa upp en misslyckad draftstrategi!
Lekens största svaghet är att den är svag tidigt i spelet, och därför sårbar för aggressiva öppningar från motståndaren. Detta hade kunnat avhjälpas en smula om jag lyckats picka Wall of Blossoms, dess vita motsvarighet, eller typ Wall of Denial, men jag såg inte till något av dessa kort under själva draftandet.
I vanlig ordning körde vi tre rundor swiss.
Omgång 1, vs Niklas Johansson
För kanske tredje draften i rad lottades jag mot Niklas i första omgången. En jobbig första motståndare, eftersom våra matcher nästan alltid blir väldigt jämna. Denna gång skulle inte bli ett undantag!
Niklas spelade BG aggro.
1:1
Både jag och Niklas manatorskade och fastnade på två länder, och Niklas blev tvungen att discarda Hornet Queen. Jag var först med att dra mitt tredje land, och spelade Coalition Relic och Birds of Paradise. Rundan därpå drog jag Edge of Autumn och kunde komma igång ordentligt.
Niklas fick också fart på manan och gjorde upprepade försök att få igång sin offensiv. Jag hade dock svar på allt han gjorde. När han spelade Necromancy i Hornet Queen kunde jag rundan därpå spela Phyrexian Metamorph och få min egen drottning, och sådär fortsatte det. Vid ett tillfälle kunde jag svara med Prophetic Bolt när Niklas skulle spela Rancor på en Call of the Herd-producerad elefant. Otroligt tillfredsställande!
Niklas gjorde också två grava (och för honom sällsynta!) spelfel. Först spelade han Slaughter Pact i min Frost Titan med bara ett land untappat, sedan spelade han ut Shriekmaw med avsikten att döda Phyrexian Metamorph. Terror fungerar som bekant inte speciellt bra mot artifact creatures och Niklas var tvungen att istället döda min BoP. Ingen höjdare!
Frost Titan gick hela vägen. 1-0 till mig.
1:2
Jag fick en stabil giv med bland annat Mystical Tutor and Eternal Witness. Niklas spelade ut Stable Fag runda tre - jag svarade direkt med att hämta Day of Judgment med Mystical. Min förhoppning var att Niklas skulle känna sig pressad och tvinga fram DoJ genom att spela en till gubbe.
Niklas spelade dock ingen andra varelse, utan var fullt nöjd med att hulla mig med sin Stable Fag. Jag drog dock en Firespout som jag resolvade direkt. Niklas spelade då ut ett gäng andra killar som jag dödade med DoJ. Jag utnyttjade andrummet för att spela ut någon etb-kille och Venser, men Niklas hade tyvärr svar på Venser och dödade honom på sin tur med Bramblecrush.
Niklas gick sedan in i överljusfart och hade plötsligt både Spiritmonger och Rampaging Baloths på brädet. Vid det här laget började vi närma oss time och vi hade fått en åskådarskara som livligt kommenterade allt som hände. Jag tittade på min hand och insåg att min enda chans var att döda hela Niklas lag på en och samma runda. Jag spelade Eternal Witness och hämtade tillbaka DoJ, därefter Momentary Blink i vittnet och hämtade Terminate. Detta omständiga play var helt nödvändigt då det inte bara räckte med att sweepa, utan jag var även tvungen att hindra den eländiga mongern från att regenerera. Vid denna tidpunkt insåg jag dock att jag hade en mana för lite för att spela båda mina spells. Bittert!
Fullt medveten om att vi aldrig skulle hinna den avgörande duellen var det ändå som återstod för mig att scoopa och tacka Niklas för ännu en djävulskt intensiv match. 1-1.
Omgång 2, vs Emil Erlandsson
Andra omgången mötte jag Emil, som är en del av vårt sköna EDH-gäng. Emil spelade en relativt typisk UG, en av de starkaste arketyperna i kuben.
2:1
Jag manatorskade återigen, och blev tvungen att vidta radikala åtgärder (läs: spela Path to Exile i min egen gubbe). Sedan återhämtade jag mig, men jag lyckades liksom aldrig komma in i matchen, och Emil tycktes ha svar på det mesta jag gjorde. När jag till slut fick en Invisible Stalker med Elephant Guide mot mig så hade jag inga svar. 0-1.
2:2
Emils lek var ganska slö, så inför andra duellen brädade jag in Bolas.
Jag kunde koppla kontroll tidigt, och nu var det Emil som satt där utan att kunna göra speciellt mycket. Så fort jag nådde åtta mana spelade jag Bolas. Emil spelade dock Temporal Spring (för övrigt en fantastisk användning av ett fantastiskt kort!) i Bolas följande runda, och jag lät bli att spela ut gammaldraken igen. Istället fick jag igång kombon Venser och Nekrataal, och Emil hade inget att sätta emot när Frost Titan kom ett par rundor senare. 1-1.
2:3
Andra duellen hade dragit ut på tiden och vi hade verkligen ont om tid inför tredje. Även denna gång kopplade jag kontroll, men 5CC är dålig på att vinna snabbt och jag kunde inte avsluta min motståndare innan den sista av de där fem förhatliga rundorna tog slut. Matchen förblev oavgjord.
Omgång 3, vs Johan Helgesson
Sista omgången mötte jag Johan, som har varit med och draftat och spelat EDH sedan M10, och sålunda är relativt gammal i gamet. Johan spelade RW aggro, en av mina absolut sämsta matchups.
3:1
Första duellen körde Johan över mig fullständigt. Han spottade ut varelser och dödade de få killar jag hann spela ut. Hell's Thunder avslutade denna regelrätta utklassning. 0-1.
3:2
Tack och lov fick Johan en långsammare start, och gav mig de där första händelselösa rundorna som jag verkligen ville ha.
Runda tre kom Tuktuk och runda därpå Angelic Destiny (Goblin Angel!). Jag satt dock med Treachery och snodde åt mig den flygande 5/5:an, och Johan tvingades till att spela Oblivion Ring. Tre av hans och ett av mina är den typen av byten kontroll gillar, och jag kopplade därefter greppet och matchen.
Steel Hellkite avslutade jobbet. 1-1.
3:3
Jag minns inte mycket av den avgörande duellen, men min lek presterade i alla fall bättre än den någonsin hade gjort. I slutändan satt jag med två Steel Hellkite, och även om Johan hade en Oblivion Stone hade han inte mana till att båda spela och spränga den under samma runda. Drakarna åt upp honom. 2-1 till mig.
Mina två oavgjorda matcher och enda vinst var otroligt nog tillräckligt för att ge mig andra platsen bakom Jocke, vars Isochron Scepter skänkt honom tre raka vinster. Jag plockade en foilad Dungeon Geists ur vår prispool, och kunde konstatera att kuben har utmärkt stöd för femfärgat.
| Ett av de paket som blev över. |
Onsdagen 8/8 var det dags för den första kubdraften sedan senaste uppdateringen. Ganska många spelare var upptagna med annat, men med förstärkning från bland annat nykomligen Dag "magicmaster88" Hansson, så hade vi ändå lyckats få ihop sex spelare. Utöver Dag och jag själv var det Niklas "Dr_Kranium" Johansson, Joakim "Binkabi" Heining, Johan "Norfin" Helgesson och Emil "edeenmango" Erlandsson. Niklas har vunnit samtliga kubdrafter då vi varit fulltaliga (ett imponerande facit), och Jocke är trots sin ringa erfarenhet en skicklig limited-spelare. Med andra ord hade vi ett ganska starkt startfält och folk såg riktigt taggade ut.
Vad ingen av de andra visste var att jag på förhand hade bestämt mig för att forcera 5-Color Control. Det händer väldigt sällan att jag forcerar en lek, men ingen har någonsin draftat femfärgat med kuben och jag ville försäkra mig om att kuben faktiskt stödjer det.
När man draftar 5CC handlar hela första paketet i princip om att picka så mycket manafix som möjligt. Draftandet började och i mitt första pack hittade jag Coalition Relic - en bra start! Jag lyckades också få en Eternal Witness som ett ganska tidigt pick, och snodde därför åt mig Momentary Blink när den passerade för andra gången (etb-effekter och blink har som bekant en tendens att vara bra ihop!).
Efter andra boostret hade jag en bra grund med en stabil manabas bestående av bland annat trefärgsländer, Gemstone Mine och Chrome Mox. Jag hade varelser med fina etb-effekter (Nekrataal, Mulldrifter) och Venser, blinkkungen själv. Jag hade även lyckats picka ett par bomber (Steel Hellkite, Frost Titan), samt en samling bra kontringar och removal.
Den uppenbara bristen inför det sista packet var avsaknaden av sweeps. Sweeps är en livsviktig del av 5CCs strategi, och jag kände en viss ångest inför att ha pickat hela tre manlands. Min oro visade sig dock vara obefogad. Som andra pick fick jag en Day of Judgment, och då jag redan hade Mystical Tutor började jag känna mig ganska lugn.
I slutändan fick jag ihop följande:
5CC
Varelser (8)
1 Birds of Paradise
1 Bone Shredder
1 Eternal Witness
1 Frost Titan
1 Mulldrifter
1 Nekrataal
1 Phyrexian Metamorph
1 Steel Hellkite
Övriga spells (14)
1 Chrome Mox
1 Coalition Relic
1 Compulsive Research
1 Counterspell
1 Day of Judgment
1 Dismiss
1 Edge of Autumn
1 Firespout
1 Momentary Blink
1 Mystical Tutor
1 Path to Exile
1 Prophetic Bolt
1 Terminate
1 Treachery
Planeswalkers (1)
1 Venser, the Sojourner
Länder (17)
1 Faerie Conclave
1 Gemstone Mine
1 Ghitu Encampment
1 Jungle Shrine
1 Savage Lands
1 Seaside Citadel
1 Treetop Village
1 Forest
4 Island
1 Mountain
2 Plains
2 Swamp
Sideboard (relevant)
1 Disenchant
1 Drogskol Reaver
1 Electrolyze
1 Ghost Quarter
1 Nicol Bolas, Planeswalker
1 Phyrexian Plaguelord
1 Sorin Markov
1 Tinker
En stabil lista avrundad av två av de bästa korten i kuben överhuvudtaget, Treachery och Phyrexian Metamorph! Jag hade även fått ihop ett ganska flexibelt sideboard, med bland annat Bolas och Sorin att plocka in mot långsamma lekar.
Tinker pickade jag redan under första packet i förhoppningen att kunna lägga vantarna på flertalet manaarftefakter, samt ett par feta artifact creatures, typ Wurmcoil Engine och Sphinx of the Steel Wind. I slutändan fick jag för få manaartefakter, och Steel Hellkite som ensam artefaktbomb. Tinker står alltså inte med som ett seriöst sideboardkort, utan snarare för att visa upp en misslyckad draftstrategi!
Lekens största svaghet är att den är svag tidigt i spelet, och därför sårbar för aggressiva öppningar från motståndaren. Detta hade kunnat avhjälpas en smula om jag lyckats picka Wall of Blossoms, dess vita motsvarighet, eller typ Wall of Denial, men jag såg inte till något av dessa kort under själva draftandet.
I vanlig ordning körde vi tre rundor swiss.
Omgång 1, vs Niklas Johansson
För kanske tredje draften i rad lottades jag mot Niklas i första omgången. En jobbig första motståndare, eftersom våra matcher nästan alltid blir väldigt jämna. Denna gång skulle inte bli ett undantag!
Niklas spelade BG aggro.
Både jag och Niklas manatorskade och fastnade på två länder, och Niklas blev tvungen att discarda Hornet Queen. Jag var först med att dra mitt tredje land, och spelade Coalition Relic och Birds of Paradise. Rundan därpå drog jag Edge of Autumn och kunde komma igång ordentligt.
Niklas fick också fart på manan och gjorde upprepade försök att få igång sin offensiv. Jag hade dock svar på allt han gjorde. När han spelade Necromancy i Hornet Queen kunde jag rundan därpå spela Phyrexian Metamorph och få min egen drottning, och sådär fortsatte det. Vid ett tillfälle kunde jag svara med Prophetic Bolt när Niklas skulle spela Rancor på en Call of the Herd-producerad elefant. Otroligt tillfredsställande!
Niklas gjorde också två grava (och för honom sällsynta!) spelfel. Först spelade han Slaughter Pact i min Frost Titan med bara ett land untappat, sedan spelade han ut Shriekmaw med avsikten att döda Phyrexian Metamorph. Terror fungerar som bekant inte speciellt bra mot artifact creatures och Niklas var tvungen att istället döda min BoP. Ingen höjdare!
Frost Titan gick hela vägen. 1-0 till mig.
| Niklas under vår gastkramande andra duell. |
Jag fick en stabil giv med bland annat Mystical Tutor and Eternal Witness. Niklas spelade ut Stable Fag runda tre - jag svarade direkt med att hämta Day of Judgment med Mystical. Min förhoppning var att Niklas skulle känna sig pressad och tvinga fram DoJ genom att spela en till gubbe.
Niklas spelade dock ingen andra varelse, utan var fullt nöjd med att hulla mig med sin Stable Fag. Jag drog dock en Firespout som jag resolvade direkt. Niklas spelade då ut ett gäng andra killar som jag dödade med DoJ. Jag utnyttjade andrummet för att spela ut någon etb-kille och Venser, men Niklas hade tyvärr svar på Venser och dödade honom på sin tur med Bramblecrush.
Niklas gick sedan in i överljusfart och hade plötsligt både Spiritmonger och Rampaging Baloths på brädet. Vid det här laget började vi närma oss time och vi hade fått en åskådarskara som livligt kommenterade allt som hände. Jag tittade på min hand och insåg att min enda chans var att döda hela Niklas lag på en och samma runda. Jag spelade Eternal Witness och hämtade tillbaka DoJ, därefter Momentary Blink i vittnet och hämtade Terminate. Detta omständiga play var helt nödvändigt då det inte bara räckte med att sweepa, utan jag var även tvungen att hindra den eländiga mongern från att regenerera. Vid denna tidpunkt insåg jag dock att jag hade en mana för lite för att spela båda mina spells. Bittert!
Fullt medveten om att vi aldrig skulle hinna den avgörande duellen var det ändå som återstod för mig att scoopa och tacka Niklas för ännu en djävulskt intensiv match. 1-1.
Omgång 2, vs Emil Erlandsson
Andra omgången mötte jag Emil, som är en del av vårt sköna EDH-gäng. Emil spelade en relativt typisk UG, en av de starkaste arketyperna i kuben.
2:1
Jag manatorskade återigen, och blev tvungen att vidta radikala åtgärder (läs: spela Path to Exile i min egen gubbe). Sedan återhämtade jag mig, men jag lyckades liksom aldrig komma in i matchen, och Emil tycktes ha svar på det mesta jag gjorde. När jag till slut fick en Invisible Stalker med Elephant Guide mot mig så hade jag inga svar. 0-1.
2:2
Emils lek var ganska slö, så inför andra duellen brädade jag in Bolas.
Jag kunde koppla kontroll tidigt, och nu var det Emil som satt där utan att kunna göra speciellt mycket. Så fort jag nådde åtta mana spelade jag Bolas. Emil spelade dock Temporal Spring (för övrigt en fantastisk användning av ett fantastiskt kort!) i Bolas följande runda, och jag lät bli att spela ut gammaldraken igen. Istället fick jag igång kombon Venser och Nekrataal, och Emil hade inget att sätta emot när Frost Titan kom ett par rundor senare. 1-1.
2:3
Andra duellen hade dragit ut på tiden och vi hade verkligen ont om tid inför tredje. Även denna gång kopplade jag kontroll, men 5CC är dålig på att vinna snabbt och jag kunde inte avsluta min motståndare innan den sista av de där fem förhatliga rundorna tog slut. Matchen förblev oavgjord.
Omgång 3, vs Johan Helgesson
Sista omgången mötte jag Johan, som har varit med och draftat och spelat EDH sedan M10, och sålunda är relativt gammal i gamet. Johan spelade RW aggro, en av mina absolut sämsta matchups.
3:1
Första duellen körde Johan över mig fullständigt. Han spottade ut varelser och dödade de få killar jag hann spela ut. Hell's Thunder avslutade denna regelrätta utklassning. 0-1.
3:2
Tack och lov fick Johan en långsammare start, och gav mig de där första händelselösa rundorna som jag verkligen ville ha.
Runda tre kom Tuktuk och runda därpå Angelic Destiny (Goblin Angel!). Jag satt dock med Treachery och snodde åt mig den flygande 5/5:an, och Johan tvingades till att spela Oblivion Ring. Tre av hans och ett av mina är den typen av byten kontroll gillar, och jag kopplade därefter greppet och matchen.
Steel Hellkite avslutade jobbet. 1-1.
| Ståldraken, sista omgångens stjärna! |
3:3
Jag minns inte mycket av den avgörande duellen, men min lek presterade i alla fall bättre än den någonsin hade gjort. I slutändan satt jag med två Steel Hellkite, och även om Johan hade en Oblivion Stone hade han inte mana till att båda spela och spränga den under samma runda. Drakarna åt upp honom. 2-1 till mig.
Mina två oavgjorda matcher och enda vinst var otroligt nog tillräckligt för att ge mig andra platsen bakom Jocke, vars Isochron Scepter skänkt honom tre raka vinster. Jag plockade en foilad Dungeon Geists ur vår prispool, och kunde konstatera att kuben har utmärkt stöd för femfärgat.
lördag 11 augusti 2012
Julafton andra november
Såhär kände jag mig när jag såg gårdagens Arcana:
Det blir alltså julafton redan andra november i år! Commander's Arsenal verkar vara den perfekta produkten för den verkligt hängivna EDH-spelaren. Innan jag säger någonting mer måste jag bara få detta ur mig:
Sylvan Library. Syl-van Li-bra-ry.
Vissa bittra gammalrävar kommer säkerligen att gnälla precis som de gör över alla roliga reprints, men för mig, som verkligen suktat efter en svartkantad engelsk Sylvan Library en längre tid, är detta guld värt! Må så vara att den nya illustrationen inte är lika abstrakt och konstnärlig, den är i vilket fall minst lika stämningsfull.
Enligt EDH-formatets hemsida får vi också ett antal legender som inte tidigare varit tillgängliga i foil. En av dessa är Mimeoplasmen, så vi kan förutsätta att det rör sig om generalerna från Commander-lekarna. Kaalia of the Vast (tillsammans med Mimeoplasmen) är den mest populära generalen från Commander-utgåvan, så om Gud vill får jag min favoritgeneral i foil!
Utöver detta hoppas jag på Control Magic, som intressant nog finns med ny illustration i senaste installationen av Duels of the Planeswalkers. Kommer den inte i Izzet vs Golgari så kanske det kan bli verklighet i Commander's Arsenal?
Nämnde jag att vi dessutom bjuds på en livräknare som går upp till 99 och läckra plastfickor? Om Return to Ravnica mot förmodan skulle bli en besvikelse har Commander's Arsenal all potential att bli årets magicprodukt!
Det blir alltså julafton redan andra november i år! Commander's Arsenal verkar vara den perfekta produkten för den verkligt hängivna EDH-spelaren. Innan jag säger någonting mer måste jag bara få detta ur mig:
Sylvan Library. Syl-van Li-bra-ry.
Vissa bittra gammalrävar kommer säkerligen att gnälla precis som de gör över alla roliga reprints, men för mig, som verkligen suktat efter en svartkantad engelsk Sylvan Library en längre tid, är detta guld värt! Må så vara att den nya illustrationen inte är lika abstrakt och konstnärlig, den är i vilket fall minst lika stämningsfull.
Enligt EDH-formatets hemsida får vi också ett antal legender som inte tidigare varit tillgängliga i foil. En av dessa är Mimeoplasmen, så vi kan förutsätta att det rör sig om generalerna från Commander-lekarna. Kaalia of the Vast (tillsammans med Mimeoplasmen) är den mest populära generalen från Commander-utgåvan, så om Gud vill får jag min favoritgeneral i foil!
Utöver detta hoppas jag på Control Magic, som intressant nog finns med ny illustration i senaste installationen av Duels of the Planeswalkers. Kommer den inte i Izzet vs Golgari så kanske det kan bli verklighet i Commander's Arsenal?
Nämnde jag att vi dessutom bjuds på en livräknare som går upp till 99 och läckra plastfickor? Om Return to Ravnica mot förmodan skulle bli en besvikelse har Commander's Arsenal all potential att bli årets magicprodukt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


