The Modern Experiment

Idag spelade jag min första constructed-turnering sedan 2003, då jag i frustration kastade in handduken, gav upp Vintage och svor att bara ägna mig åt limited och casual för all framtid. Jag har nu brutit mot det löftet, men tur väl det - det kan verkligen ge en adrenalinkick att tävla i Magic! Formatet i fråga är Modern, men vi tar det från början.

Jag har följt Modern-formatet med visst intresse sedan det introducerades av Wizards häromåret. För två månader sen annonserade CSS att det skulle hållas en Modern-turnering 20/10 och jag bestämde mig direkt för att jag skulle vara med och spela. Senaste årets kubdraftande hade gett mig vittring på tävlingsorienterad Magic, och jag kände att det var dags. Kvar återstod frågan vilken lek jag skulle bygga.
Jag spelar inte Standard, men Soul Sisters är en lek jag verkligen ångrar att jag missade när det begav sig. Det är något så fantastiskt paradoxalt över aggressiv lifegain, och jag gillar det skarpt! Jag såg över mitt kortinnehav och insåg att jag hade de flesta av korten redan. Jag satte ihop en lista, proxade det som saknades och började speltesta. Det blev många matcher mot Yvonnes goblin-lek, Alex "makie91" Poons hemsnickrade Loam och Dag "magicmaster88" Hanssons RDW.

Med Return to Ravnica fick leken ordentlig förstärkning via Dryad Militant och nya sideboard-favoriten Rest in Peace. Efter en 2-1 vinst mot Joakim "Binkabi" Heinings RUG Delver gick det upp för mig att jag hade en riktigt bra chans även mot de populäraste lekarna, och jag kände dessutom att jag hade en viss fördel eftersom jag valt en lek som få förväntar sig att möta.
Två dagar innan turneringen publicerade Wizards en artikel om Soul Sisters i Modern, och jag blev tvungen att utgå från att de flesta var förberedda på leken (tack för den, moderskeppet!). Jag trodde dock på min lek, och det kändes bra när jag igår kväll packade väskan inför turneringen.

Leken jag hade med mig ser ut såhär:

SWORD SISTERS

Varelser (23)
4 Ajani's Pridemate
4 Dryad Militant
3 Ranger of Eos
4 Serra Ascendant
4 Soul Warden
4 Soul's Attendant

Övriga spells (15)
2 Brave the Elements
2 Oblivion Ring
4 Path to Exile
2 Proclamation of Rebirth
3 Survival Cache
1 Sword of Fire and Ice
1 Sword of War and Peace

Länder (22)
4 Kabira Crossroads
4 Tectonic Edge
14 Plains

Sideboard
4 Auriok Champion
2 Brave the Elements
4 Celestial Purge
2 Oblivion Ring
3 Rest in Peace

En ganska typisk Soul Sisters-lista, fast med några väsentliga undantag. Förekomsten av dryader i main och i Rest in Peace i brädan ger en rejäl edge mot gravbaserade strategier och underminerar alla Snapcasters, goyfar och Lavamancers som det kryllar av i Modern.
Svärden är ett annat bidrag till lekens särart. Fire and Ice är det bästa utav svärden, men jag motstod frestelsen av att spela två exemplar till förmån för ett War and Peace, som skyddar mot formatets vanligaste removal spells och dessutom fungerar ypperligt i synergi med resten av leken.
Notera även att jag inte spelar den hutlöst överskattade martyren, även om jag på inrådan av Martin "Glueball" Thernlund övervägde att inkludera en som silverkula mot RDW och dylika aggrolekar.
På pappret har leken bra matchup mot aggro, hyfsad mot kontroll och dålig mot kombo.

15 personer hade samlats för att göra upp denna lördag och stämningen var god på CSS-lokalen. Förberedelser och registrering avklarades snabbt och i samma veva inkasserade Yvonne några stilpoäng med den mest ambitiösa leklista jag någonsin sett.

Är det en magisk scroll, en antik papyrusrulle? Nej, det är en leklista!

 I första omgången mötte jag gammalräven Josef "kungfuyoda" Algotsson som slängt ihop en monogrön infect. Första matchen föll jag efter Spellskite ätit upp min Path och jag fått en ultrapumpad Ichorclaw Myr med Rancor i hullet. Jag brädade in allt removal jag hade (totalt 4 Path och 4 Oblivion Ring). Därefter kunde jag exila alla hot och Josef kunde inte hantera Pridemate och Serra Ascendant. Jag vann 2-1.

Josef och hans gräsliga Pokemon-spelmatta.

I andra omgången mötte jag Olof "Xorna" Svanberg, även känd som Kiddas. Olof förklarade att vi hade spelat ihop tidigare, och att han blivit upplärd i magins ädla konst av ingen mindre än sin namne, Olof "elof_the_mighty" Gottfridsson. Jag fick medge att jag inte kände igen honom, men med tanke på att han var typ 14 år senast vi sågs så hade jag ändå en hyfsat giltig ursäkt.
Olof hade lånat Jockes RUG Delver, alltså leken jag smiskat i speltest inför turneringen. Det blev ett oerhört tight och spännande möte, som slutade 1-2 efter Olof i den avgörande matchen hade förstört mina två Oblivion Ring med Engineered Explosives och fått tillbaka Vedalken Shackles och nya Jace.
För övrigt är det sjukt roligt att spela Rest in Peace och sedan se sin motståndare chumpa med 0/1 goyfs i brist på något bättre att göra med dem!

Jag kände ingen bitterhet inför tredje omgången, där jag parades mot Joakim Heining. Jocke hade lite hemlighetsfullt talat om sin "femte Modern-lek" inför turneringen, och jag hade verkligen ingen som helst aning om vad han spelade.
Jag fick en snabb start och Jocke gjorde inte så värst mycket. Innan han dog hann han typ cycla några gubbar, och spela Beast Within samt Avalanche Riders. De senaste dagarna hade Jocke jagat Fulminator Mage, och med detta i åtanke drog jag slutsatsen att han måste spela någon form av landpajlek. Lite rådvill brädade jag ut Soul's Attendant mot Auriok Champion.
Andra matchen börjar Jocke återigen cycla gubbar, därefter spelar han Violent Outburst och cascadar in i Living End. Vad i helvete?! Jockes oväntade strategi blir med ens uppenbar, och jag inser till mitt förtret att jag missat chansen att bräda in Rest in Peace, kortet som rakt av förintar hans lek.
Hur som helst hade Jocke inte lyckats få ner speciellt många killar i graven, och även om han spelade Living End både en andra och tredje gång (!) åstadkom detta inte mycket mer än att byta plats på mina två lag, vardera med 2-3 wardens. En välplacerad Path to Exile satte punkt för matchen, 2-0 till mig.

I fjärde och sista omgången mötte jag Jockes fru, Sofia "sotnoten" Heining. Sofia spelade Boros, en matchup jag måste medge att jag kände mig riktigt nöjd med.
I den inledande matchen visade min lek exakt vad uttrycket "go bananas" innebär. Jag hade två eller tre wardens och en stadigt växande Pridemate, men Sofia kämpade tappert emot. Först spelade hon ut Ajani Vengeant, men jag svarade med Oblivion Ring. Jag fick ut en andra Pridemate, men min motståndare höll sig kvar med Squadron Hawk och Stun Sniper. Till slut blev dock mina två Pridemates, som hade cirka 13 respektive 17 counters, för mycket för Sofia och jag vann med ett life score på runt 50.
I den andra matchen fizzlade Sofias lek ganska hårt, och efter att jag exilat hennes Figure of Destiny hände det inte så mycket mer. 2-0 till mig.

3-1 räckte för att ta mig till topp 4. Övriga spelare som gick vidare var Olof, Josef och David "dudelutten" Calås.
Det stod klart att jag skulle möta David i semin. När jag kollade igenom hans leklista i samband med deck check kände jag mig ganska uppgiven. David spelade nämligen kombo, det enda min lek verkligen fruktar. Leken ifråga var närmare bestämt UR Storm, en lek jag aldrig tidigare mött men som verkar sjukt jobbig.
Jag börjar och spelar land, dryad. Jag visste det inte då, men redan där hade jag i princip vunnit matchen. David kunde inte få bort dryaden, och därmed blev flera av hans nyckelkort totalt värdelösa. Dödsstöten kom när David spelade Grapeshot med hyfsad spell count och jag svarade med Brave the Elements.
Match två höll jag en långsam starthand enbart på grund av att jag hade Rest in Peace. Jag spelade Kabira Crossroads runda ett och Plains, Rest in Peace runda två. David hade visserligen en ganska aggressiv start med multipla Goblin Electromancer, men utan tillgång till graven hade han inget att sätta emot mitt lag bestående av bland annat Serra Ascendant och Pridemate. 2-0 till mig.

I finalen mötte jag Olof som besegrat Josef med 2-1. Läge för revansch!
Jag vet inte riktigt vad som hände, men allt som gått rätt för Olof under vårt möte i swissen gick fel nu. Han inledde båda matcherna med att mulla och verkade fizzla i största allmänhet.

Kiddas berömda mullfejs!

Olof han inte få igång något vettigt spel överhuvudtaget och mina snabba, ständigt växande killar körde över honom. 2-0 till mig och vinst i turneringen! Soul Sisters till segern, vem kunde tro det?

Priset blev sju härliga Return to Ravnica-boosters, som bland annat gav mig två shockländer.Good times, för att citera ovan nämnda Elof!
Det känns riktigt bra att vara igång med seriös constructed igen, och jag kan garantera att det blir fler Modern-turneringar för både mig och Yvonne framöver.