Soul Sisters är en lek jag har spelat i flera olika utföranden i Modern, men i och med att Battle Screech blivit legal och Triplicate Spirits trycktes kändes det som att den borde vara gångbar även i Pauper. Man saknar visserligen lifegain-interaktioner som Ajani's Pridemate och Serra Ascendant, men min slutsats var att den rena mängden liv kan bli tillräckligt avgörande i de beatdown race som är så vanliga i formatet.
25/11 var det dags för årets sista Pauper på CSS-lokalen och jag hade med mig följande lek:
PAUPER SOUL SISTERS
Varelser (16)
2 Selfless Cathar
4 Soul Warden
2 Soul's Attendant
4 Squadron Hawk
4 Veteran Armorer
Övriga spells (22)
4 Battle Screech
3 Bonesplitter
3 Guardians' Pledge
4 Journey to Nowhere
4 Raise the Alarm
4 Triplicate Spirits
Länder (22)
20 Plains
2 Secluded Steppe
Sideboard
2 Celestial Flare
2 Dust to Dust
3 Prismatic Strands
2 Rune of Protection: Red
2 Standard Bearer
2 Sundering Growth
Detta är i grunden en tokens-baserad white weenie, fast med 6 systrar som genererar extra liv. Pauper är ett aggrodominerat format och matcher blir ofta beatdown race och min teori var att detta gör lifegain relevant även utan några direkta synnergier.
Förutom systrarna och token-genererande kort, innehåller listan även den alltid lika orättvisa höken, masspump som Guardians' Pledge, och habilt removal i form av Journey to Nowhere.
Brädan är speciellt nischad mot Kalmar-metat, med starka vapen bland annat mot aggro, voltronstrategier och bränn.
Första matchen mötte jag en generisk monoblå Delver av samma typ som man ser så ofta på Magic online. Första duellen drog min motståndare på tok för många Islands och kunde besegras tämligen enkelt. Andra gamet blev betydligt mer tight och urartade till en riktigt bisarr historia där jag drog och spelade samtliga fyra journeys.
Jag hade brädat in Suture Priest, och han gjorde ett riktigt hästjobb i denna avgörande duell och var ärligt talat vad som höll kvar mig i matchen. I slutändan hade både jag och min motståndare endast ett fåtal liv kvar. I ett avgörande skede gjorde min motståndare misstaget att enbart stanna hemma med Stormbound Geist och mina landgående killar kunde gå för lethal nästa tur. 2-0 till mig.
Andra omgången mötte jag en gammal hederlig Stompy. Piloten, Rasmus "Golom" Karlsson, brukar vanligen spela lite mer äventyrliga lekar (läs mega-rogue) och valet var helt klart något oväntat.
Första duellen blev ett ytterst jämnt race, men Rasmus hade börjat och kunde slå ihjäl mig med en otäck 6/2 Skarrgan Pit-Skulk rundan innan jag kunde vinna. Andra gamet landade jag inte min andra varelse förrän fjärde rundan och det var snabbt över. 0-2.
Därefter ställdes jag emot Joakim "Binkabi" Heining som spelade sin hembyggda Boros Pilgrim (se leklista i tidigare inlägg här). Joakims lek var inte utrustad för att kunna hantera den mängden varelser jag kunde presentera på brädet, och när han inte heller drog sina inbrädade Electrickery fanns det inget att göra. Jag vann 2-0.
Sista matchen mötte jag Danjel "Bahoola" Lindén. Danjel är nybörjare och dök upp för några turneringar sedan med en grönvit heroic. Leken var ganska giftig redan från början och Danjel har sedan dess både hunnit anamma formatet och göra leken ännu mer slagkraftig.
Första duellen fick jag en långsam start och Danjel kunde direkt utnyttja detta genom en absurd attack där Akroan Skyguard högg in för 18. Efter denna kalldusch brädade jag in mina hatkort och kunde inte låta bli att mysa lite skadeglatt när jag spelade ut min Standard Bearer och Danjel med förfärad min plockade upp kortet och läste på det. Utan svar på Standard Bearer kunde min motståndare inte göra någonting och jag utjämnade till 1-1.
Sista matchen mullade Danjel ner till 4 kort, men lyckades ändå få en rätt hyfsad start med en snabbt växande heroic-kille på brädet. När jag tog hand om problemet via Journey räckte min motståndare dock fram handen. 2-1.
3-1 i matcher räckte för en andraplats bakom Rasmus som kom etta. Soul Sisters är en lek som har klar potential i ett aggrodominerat meta, och att leken med lite tur kan slå delver med 2-0 är att betrakta som ett rejält sundhetstecken.
Nästa år drar vi igång en ny Pauper-säsong i Kalmar och jag hoppas kunde återvända med ytterligare rapportering.
