Bilder från RtR-prereleasen i Kalmar

Här följer några bilder från gårdagens prerelease, som anordnades i CSS (Calmare Spelsällskaps) lokal i Kalmar.

Sofia "sotnoten" Heining med blivande magicspelare. Sofia gick senare vidare till topp 8.
 

Sandra "Persephone" Lundholm förlorade Izzet-mirrorn mot mig, men var lika glad ändå. 

Svenska Magics egna Björn "Beakid" Andreasson var där, och såg till att proviantera ordentligt.

Martin "volmerson" Volmerson och hans dubbla Archon of the Triumvirate nådde nästan hela vägen.

Hela 39 personer hade dykt upp för att delta i gillenas kamp.

Hur det gick för mig? Jag slutade 3-3 och var en förlust från mitt sämsta turneringsresultat sedan 1998.

Angående banningen av Primeval Titan

Sent i förrgår kväll (svensk tid) kom tillkännagivandet på EDH-formatets officiella hemsida - Primeval Titan är bannad i EDH. För undertecknad kom detta verkligen inte som en chock, men självklart har beslutet debatterats flitigt inom EDH-communityt världen över. Frågan är då, är Primeval Titan verkligen för bra?

Vi börjar med själva uttrycket "för bra", för det är såklart väldigt subjektivt hur bra ett kort får vara. EDH-formatet är olika saker för olika spelgrupper. Vissa spelar något som mer påminner om en highlander-version av vintage, medan andra har en betydligt mer casual-orienterad approach. Somliga följer vad som numera kallas den officiella ban-listan (förut var det mer en riktlinje a la med "spela inte kort i den här stilen") till punkt och pricka, medan andra rentav beslutar att lokalbanna vissa kort som internt upplevs som spelförstörande.
Själv tillhör jag och min spelgrupp något slags mellanläger, men det är egentligen oväsentligt i sammanhanget. Vad som är viktigt här är definitionen av "för bra", och vi definierar det här som ett kort som allvarligt rubbar spelbalansen.

I själva verket finns det en enkel tumregel för att avgöra huruvida ett kort är för bra eller ej. Om ett kort har en kraftfull effekt och spelas i varenda lek så länge man har tillgång till det, ja, då är risken stor att kortet är för bra. Exempelvis omfattar detta Sol Ring, som placerar sin ägare två rundor framför övriga spelare, men inte Command Tower, som trots allt "bara" är ett riktigt bra land.

Sitter jag här och säger att man borde banna alla staples? Nej, givetvis inte. Det vore ett gigantiskt hyckleri, eftersom jag faktiskt spelar Sol Ring i varenda lek, och spelade Primeval Titan närhelst jag kom åt.
Däremot så bidrar kort som Primeval Titan till att formatet blir mer smalt och förutsägbart, och ärligt talat - är inte mångfalden och variationen bland det roligaste med EDH?

Jag tänker i alla fall inte fälla några tårar över gamla hornskallen. Förhoppningsvis uppmuntrar det här folk att bli lite mer kreativa och försöka hitta nya lösningar. Vi lär få se mer av Yavimaya Elder och hans gelikar framöver...

IPA-draft

IPA-draften genomfördes helt enligt plan onsdagen 12/9. Jag hade egentligen tänkt att skriva detta inlägg i samma stil som mina tidigare draftrapporter, men sedan tänkte jag om. Min vision för Casualhörnan är inte att på bästa E-type manér spotta ur mig samma skit om och om igen - nej, tanken är att erbjuda underhållande och omväxlande läsning. Av denna anledning har texten ett annorlunda fokus mot normalt.

IPA (Invasion/Planeshift/Apocalypse) är ett lurigt format. Hela blocket är multicolororienterat, men medan Invasion och Planeshift innehåller multicolorkort av de klassiska kompis- och shard-kombinationerna, så innehåller Apocalypse kort av fiende- och wedge-kombinationerna. Detta innebär att du sällan vill binda dig till mer än två färger innan sista paketet, åtminstone om du inte haft turen att få en av de mäktiga drakarna från Invasion.
Blocket har dessutom en stigande power level, där Invasion har högst procent skräp, Planeshift är bättre och Apocalypse knappt innehåller några dåliga kort överhuvudtaget. Jag säger absolut inte att sista packet avgör allt, men riktigt galna saker kan hända.

Laddat för draft!

Den aktuella kvällen var vi sex kombatanter som samlats hemma hos mig för att göra upp. Jag hamnade mellan Martin "volmerson" Volmerson och Alex "makie91" Poon.
Jag öppnade mitt Invasion-booster och stirrade på mitt rare, Thunderscape Master. Denna kille är betydligt sämre än han ser ut att vara. Visst, den gröna förmågan är bra, men han är en 2/2 för fyra mana som dör på i princip allt removal i hela formatet.
Mitt förstapick blev istället Stormscape Apprentice, ett otroligt stabilt common som passar väl in i aggressiva såväl som defensiva lekar. Jag följde upp med Exclude som andrapick och Probe, setets bästa common, som fjärde (!). Därefter blev jag skickad ännu en Apprentice, och konturerna av en lek började framträda.
Som åttonde kort hatepickade jag Tangle, en monster-Fog med förmågan att avgöra tighta matcher. Anmärkningsvärt nog kunde jag plocka Tek så sent som elftepick, och jag konstaterade att ingen förmodligen hade några planer på domain-leken, åtminstone inte såhär långt.

Jag öppnade mitt Planeshift-booster, bläddrade igenom korten och skrek rätt ut. Där låg Shivan Wurm, formatets bästa fetto efter Spiritmonger. Svärande firstpickade jag Stormscape Familiar och skickade paketet vidare till en förundrad Martin (vadå "pokeransikte"?).
Nej, Planeshift var ingen höjdare för mig denna draft. Massvis med bra röda kort i stil med Terminate passerade, och det enda som fanns att göra var att skicka vidare till Martin.
Jag fick i alla fall ihop en Rushing River, Sunscape Battlemage och två lairs, föregångarna till Shards of Alaras trefärgsländer. Tanken föddes att kanske inte nöja mig med Esper utan rentav spela fyrfärgat.
Intressant nog niondepickade jag ytterligare en Familiar. Hur ofta är ens första och nionde kort detsamma?

Det blev för mycket av det goda för Martin.

Nu återstod bara Apocalypse. Jag bläddrade snabbt igenom min kortpool och insåg att jag skulle behöva något riktigt vasst om leken skulle kunna gå hela vägen.
Mitt booster innehåll inget relevant för min lek överhuvudtaget. Jag suckade djupt och plockade Index, mitt sämsta firstpick på mycket länge. Vi det här laget hade jag dock bestämt mig för att gå fyrfärgat, och jag började att plocka gröna kort på allvar. Bland annat kunde jag lägga vantarna på två Temporal Spring (tredje respektive åttondepick), en hopplöst underskattad spell som i sina bästa stunder är en veritabel Time Walk. Tyvärr kom Temporal Spring samtidigt som Living Airship bägge gångerna, men vad gör man?
Jag pickade även en extra tjockis i form av Emblazoned Golem och två Soul Link, ett kort som jag intalade mig är riktigt skapligt sålänge man inte möter mycket removal eller studs.

Leken jag byggde såg ut såhär:

WUBG

Varelser (10)
1 Emblazoned Golem
1 Galina's Knight
1 Helionaut
1 Standard Bearer
2 Stormscape Apprentice
2 Stormscape Familiar
1 Sunscape Battlemage
1 Tek

Övriga spells (12)
1 Exclude
1 Hobble
1 Index
1 Primal Growth
1 Probe
1 Rushing River
1 Sleeping Potion
2 Soul Link
1 Tangle
2 Temporal Spring

Länder (18)
1 Caves of Koilos
1 Dromar's Cavern
1 Treva's Ruins
3 Forest
6 Island
4 Plains
2 Swamp

Sideboard (relevant)
1 Cursed Flesh
1 Dismantling Blow

Dr Manhattan och hans tvillingbror med entourage.

Lekens största styrkor är snabbhet via småkillarna och förmågan att kontrollera spelet genom att störa motståndaren i speluppbyggnaden. Svagheterna är det låga antalet offensiva hot, samt mitt idiotiska beslut att inkludera Soul Link. Egentligen vet jag mycket väl att auror är opålitliga, och att de enda offensiva auror som är värda att spela i IPA är Armadillo Cloak, Quicksilver Dagger, Squee's Embrace och Sleeper's Robe.

Trots lekens svagheter lyckades jag i alla fall spela mig till en andra plats efter vinst mot Alex (2-0), vinst mot Niklas "Dr_Kranium" Johansson (2-0), och förlust i finalen mot Jocke "Binkabi" Heining (1-2).
Efteråt kunde jag rarepicka en Diabolic Intent - helt ok, men förstås inte lika kul som den Vindicate Jocke gick hem med.

Så länge det finns Apocalypse-boosters att tillgå så lär det blir fler IPA-drafter framöver!

Back from the Brink

Som vissa av er säkert har märkt så var det ett tag sedan Casualhörnan uppdaterades nu. Detta har förstås sina anledningar, men summan av kardemumman är att jag helt enkelt har varit upptagen. Bland annat har jag haft en spelning med bandet och genomfört min slutgiltiga genomspelning av Mass Effect 2. Ni vet, viktiga saker.

Även om jag inte haft tid att blogga har jag dock inte legat på latsidan vad gäller Magic. Jag har spelat EDH, byggt min första Modern-lek och jobbat på artiklar för SvM.
En trevlig sak som hänt är att ett länge efterlängtat brev från Terese Nielsen nyligen damp ner i brevlådan.

Ett axplock av alla de signerade myskort som jag fick hem.

I en viss guide nämner Terese att hon gärna dricker ett glas merlot eller en kopp varm choklad medan hon signerar kort. Terese har varit suverän i all vår kontakt, och jag kände att jag ville tacka henne på något sätt. Först övervägde jag att skicka några extra dollar för att sponsra ovanstående favoritdrycker, men i ett infall av dålig humor skickade jag en påse "Swedish drickbuljong" istället. Jag ångrade mig sekunden efter jag lagt brevet på lådan, men det verkade som att Terese förlät mitt skämt. I vilket fall var korten inte täckta med obsceniteter när jag fick tillbaka dem, och jag fick till och med ett medföljande litet brev. Mycket trevligt!

Brevet från Terese samt en påse "Swedish drickbuljong".

Nästa gång rapporterar jag från vår IPA-draft som är planerad till onsdag (12/9). Ses då!