Advents-Magic

De senaste åren har jag spenderat julen i Närke och den gamla traditionen med jul-Magic har därför uteblivit. I år var det dock bestämt att jag och Yvonne skulle fira jul hemma i Kalmar, vilket erbjöd en ypperlig chans att ta igen förlorad tid.
Min barndomsvän Björn "Sajkobeer" Bergenfeldt var som vanligt i Kalmar över jul, och vi hade enats om att ses för att snacka skit, lyssna på musik och vända bilder.

Björn på gästspel i Kalmar.

Jag och Björn började spela Magic 1994, och genom åren har vi spelat oräkneliga matcher på pojkrumsgolv och konvent (sedermera studentrum och egna lägenheter). Vi brukar inte ses mer än någon gång om året, men det är alltid fint att ses.

Vi hade även fått sällskap av Alexander "makie91" Poon, och inledde dagen med en omgång EDH. Björn plockade fram sin göttelek med Palladia-Mors som general - själv valde jag Kaalia of the Vast.

Jag fick en snabb start via Eternal Dragon, Kor Cartographer och ett signet.

Kaalia på väg att släppa lös vreden.

Två gånger boltade Björn ihjäl Kaalia innan hon hann anfalla, men jag hade så mycket mana att jag kunde hårdkasta bland annat Avacyn och Debtors' Knell. Dock fick jag smaka en hel del kollektivt hat, Avacyn blev plogad och en ensam Baneslayer Angel var vad som höll kvar mig i matchen.
Alex hade fått ut kombon Glen Elendra Archmage och Hex Parasite, och vi andra var därför begränsade till att spela varelser. Yvonne spelade sin fruktade lek "Fågelinfluensan", och hade vid den här tidpunkten en Soulcatchers' Aerie med massor av counters samt en imponerande fågelflock. Jag var dock tvungen att ignorera kycklinglaget och istället försöka döda Alex så att jag kunde sweepa.
När jag kom tillbaka från ett blöjbyte på sonen fick jag beskedet att Yvonne hade gått all in mot mig, och där var matchen över för min del. Björn var redan utslagen, och trots att Alex bara hade fem liv kvar fick han Yvonne att scoopa med hjälp av Cryptic Command varje runda.

Björn var tvungen att åka och Yvonne valde att istället fokusera på julbestyr, men vi hade fått förstärkning av Niklas "Dr_Kranium" Johansson. Alla var på gott humör och upplagda för casual, och valet föll på en omgång Planechase EDH.
Jag plockade fram min officiella Planechase-lek med Thromok the Insatiable som general (läs om äldre versioner av leken här och här), medan Alex valde sin Animar, Soul of Elements och Niklas sin landorienterade Progenitus.
Jag och Alex fizzlade lite i början, men Niklas fick en stark start med massor av ramp.

Såhär glad blev Niklas när han fick domain...

Sedan började det dock vändas upp planar-kort som var otroligt mycket i min favör. Jag hade precis scryat bort tre kort i upkeep med Quicksilver Sea och hade således ingen aning om vad som låg överst i leken när jag rullade planar-tärningen, slog kaos och flippade Boundless Realms.
Därefter hade de andra otroligt svårt att göra motstånd när min lek plöjde fram likt en schaktmaskin på ett koloniområde. Det gjorde inte ens något att jag drabbades av en dåligt tajmad Planewide Disaster.

Day of Judgment med en 36/36 Thromok på brädet. Ouch.

Dödsstöten kom när Niklas gjorde bort sig och spelade Liege of the Tangle trots att jag hade Sarkhan Vol. Liegen gav mig ett antal 8/8:or och jag gjorde processen kort med motståndarna.

Sammantaget ett mycket trevligt sätt att tillbringa fjärde advent. Vi ses snart igen med min sammanfattning av Magic-året 2012!

Magiska plattor

Magic och musik är två saker som alltid varit intimt förknippade för mig. Så har det varit sedan 1994 då jag och Björn "Sajkobeer" Bergenfeldt spelade de första matcherna på mitt gamla pojkrum. Det faller sig helt enkelt naturligt att ha musik i bakgrunden medan man spelar.

Nuförtiden spelas alltifrån Roky Erickson till Morbid Angel på våra spelkvällar, men i detta inlägg fokuserar jag på fem skivor som verkligen gått varma genom åren. Även om de varierar oerhört mycket sinsemellan så lämpar sig alla otroligt väl till Magic.

The Prodigy "Experience" (1992)

Under åren 1995-96 var "Experience" i stort sett det enda vi lyssnade på medan vi spelade Magic. Än i dag tänker jag omedelbart på världens bästa kortspel så fort jag hör skivan.
Den må inte vara lika hård som de två efterföljande skivorna "Music for the Jilted Generation" och "Fat of the Land", men den har en större variation och en fantastisk lekfullhet som genomsyrar musiken.
Förutom att skivan lämpar sig ypperligt att ha i bakgrunden finns det dessutom några rent bokstavliga kopplingar till Magic. En titel som "Ruff in the Jungle Bizness" får åtminstone mig att tänka på att bli översprungen av stora, gröna djur och "Fire" verkar vara en lämplig låt att bolta ihjäl saker till.
Bästa spår är magnifika "Out of Space", för övrigt.

King Diamond "Voodoo" (1998)

Även om jag hörde både Black Sabbath och Metallica långt tidigare så är "Voodoo" plattan som på allvar fick mig att upptäcka metal. Det är också den skiva som spelats i särklass mest under Magic-kvällarna hittills, och så kommer det förmodligen att fortsätta vara.
För den som aldrig hört King Diamond är det svårt att beskriva hur det låter. Jag skulle kalla det teatralisk heavy metal, men det gör det inte riktigt rättvisa. King Diamond har ett hemsökt, stämningsdrypande sound som är helt unikt. Kungens berömda falsettsång måste också upplevas för att kunna begripas. Det är musik att älska eller hata.
"Voodoo" är inte bandets bästa skiva (klassikerna "Abigail" och "Them" från 80-talet är avgjort bättre), men den har sitt egna speciella sound. Den är nyansen mörkare, snäppet tyngre och är späckad med atmosfär. Det finns få saker som slår att spela en reanimate spell till en låt som "Life After Death".

Paradise Lost "Draconian Times" (1995)

Paradise Lost har i princip varit mitt favoritband sedan jag upptäckte dem 1999. Med det i åtanke är det kanske ingen överraskning att deras musik spelats flitigt även under Magic-kvällarna.

Bandet har verkligen ett speciellt sound. Mörkt, tungt och melankoliskt, toppat med Nick Holmes fantastiska sång och Gregor Mackintosh patenterade "gråtande" gitarr.

"Draconian Times" är nog den skivan jag lyssnat på i särklass mest under livet. Jag kan den utan och innan, varje ton, varenda litet anslag. Den är en självklarhet, till vardags såväl som under spelkvällarna.

Dissection "Reinkaos" (2006)

Denna skiva spelades oerhört mycket åren 2006-2007 då jag och Niklas "Dr_Kranium" Johansson delade lägenhet, och en gång i veckan fick besök av bland annat Oskar "BitZi" Sköld och Olof "elof_the_mighty" Gottfridsson.
När jag utsåg de tio bästa death metal-skivorna någonsin på insomnade bloggen Fatality (se länk) så rankade jag "Reinkaos" som sexa. Detta är två år sedan, och idag hade jag rankat den ännu högre.
"Reinkaos" är Dissections största stund, melodiös metal när den är som allra bäst. Jag har sett människor som inte ens gillar metal ryckas med i monumentala låtar som "Dark Mother Divine" och "Black Dragon'". Skivan är helt enkelt omöjligt att värja sig mot, och det är ju aldrig fel att se folk digga runt Magic-bordet!

Ghost "Opus Eponymous" (2010)

Den nyaste skivan på listan låter ironiskt nog äldre än de övriga fyra. Ghost spelar medryckande och stämningsfull heavy metal i samma anda som Mercyful Fate. Sångaren sjunger mässande om Elizabeth Bathory, häxor och Djävulen och alla runt spelbordet sjunger med.
Det är en ganska lustig syn när fyra till sex Magic-spelare glatt trallar med i texter om människooffer och Satan, men å andra sidan - vem har sagt att ond musik inte kan rocka?

***

Skriv gärna en kommentar och berätta vad du och ditt spelgäng brukar lyssna på medan ni vänder bilder!