Nuförtiden spelas alltifrån Roky Erickson till Morbid Angel på våra spelkvällar, men i detta inlägg fokuserar jag på fem skivor som verkligen gått varma genom åren. Även om de varierar oerhört mycket sinsemellan så lämpar sig alla otroligt väl till Magic.
The Prodigy "Experience" (1992)
Under åren 1995-96 var "Experience" i stort sett det enda vi lyssnade på medan vi spelade Magic. Än i dag tänker jag omedelbart på världens bästa kortspel så fort jag hör skivan.
Den må inte vara lika hård som de två efterföljande skivorna "Music for the Jilted Generation" och "Fat of the Land", men den har en större variation och en fantastisk lekfullhet som genomsyrar musiken.
Förutom att skivan lämpar sig ypperligt att ha i bakgrunden finns det dessutom några rent bokstavliga kopplingar till Magic. En titel som "Ruff in the Jungle Bizness" får åtminstone mig att tänka på att bli översprungen av stora, gröna djur och "Fire" verkar vara en lämplig låt att bolta ihjäl saker till.
Bästa spår är magnifika "Out of Space", för övrigt.
King Diamond "Voodoo" (1998)
Även om jag hörde både Black Sabbath och Metallica långt tidigare så är "Voodoo" plattan som på allvar fick mig att upptäcka metal. Det är också den skiva som spelats i särklass mest under Magic-kvällarna hittills, och så kommer det förmodligen att fortsätta vara.
För den som aldrig hört King Diamond är det svårt att beskriva hur det låter. Jag skulle kalla det teatralisk heavy metal, men det gör det inte riktigt rättvisa. King Diamond har ett hemsökt, stämningsdrypande sound som är helt unikt. Kungens berömda falsettsång måste också upplevas för att kunna begripas. Det är musik att älska eller hata.
"Voodoo" är inte bandets bästa skiva (klassikerna "Abigail" och "Them" från 80-talet är avgjort bättre), men den har sitt egna speciella sound. Den är nyansen mörkare, snäppet tyngre och är späckad med atmosfär. Det finns få saker som slår att spela en reanimate spell till en låt som "Life After Death".
Paradise Lost "Draconian Times" (1995)
Paradise Lost har i princip varit mitt favoritband sedan jag upptäckte dem 1999. Med det i åtanke är det kanske ingen överraskning att deras musik spelats flitigt även under Magic-kvällarna.
Bandet har verkligen ett speciellt sound. Mörkt, tungt och melankoliskt, toppat med Nick Holmes fantastiska sång och Gregor Mackintosh patenterade "gråtande" gitarr.
"Draconian Times" är nog den skivan jag lyssnat på i särklass mest under livet. Jag kan den utan och innan, varje ton, varenda litet anslag. Den är en självklarhet, till vardags såväl som under spelkvällarna.
Denna skiva spelades oerhört mycket åren 2006-2007 då jag och Niklas "Dr_Kranium" Johansson delade lägenhet, och en gång i veckan fick besök av bland annat Oskar "BitZi" Sköld och Olof "elof_the_mighty" Gottfridsson.
När jag utsåg de tio bästa death metal-skivorna någonsin på insomnade bloggen Fatality (se länk) så rankade jag "Reinkaos" som sexa. Detta är två år sedan, och idag hade jag rankat den ännu högre.
"Reinkaos" är Dissections största stund, melodiös metal när den är som allra bäst. Jag har sett människor som inte ens gillar metal ryckas med i monumentala låtar som "Dark Mother Divine" och "Black Dragon'". Skivan är helt enkelt omöjligt att värja sig mot, och det är ju aldrig fel att se folk digga runt Magic-bordet!
Ghost "Opus Eponymous" (2010)
Den nyaste skivan på listan låter ironiskt nog äldre än de övriga fyra. Ghost spelar medryckande och stämningsfull heavy metal i samma anda som Mercyful Fate. Sångaren sjunger mässande om Elizabeth Bathory, häxor och Djävulen och alla runt spelbordet sjunger med.
Det är en ganska lustig syn när fyra till sex Magic-spelare glatt trallar med i texter om människooffer och Satan, men å andra sidan - vem har sagt att ond musik inte kan rocka?
***
Skriv gärna en kommentar och berätta vad du och ditt spelgäng brukar lyssna på medan ni vänder bilder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar